Samiska boplatser präglas av flytt mellan olika ställen
Boplatserna i det sydsamiska kulturlandskapet är i stor grad präglad av en nomadisk livsstil och anpassning till renskötseln. Det sätt som våra förfäder och förmödrar har livnärt sig återspeglar sig i hur man har bott och byggt.
Traditionellt har den samiska boplatsen anpassats till en flyttande livsstil och det syns i byggnader och användningen av boplatsen. Man har haft flera boplatser över året i anslutning till renens vandringsleder och betesplatser. Valet av boplatsställe kan därför berätta om när på året den varit i bruk. Derhviegåetie, torvkåtan, och låavthgåetie, tältkåtan, har långa traditioner i det samiska samhället och används än i dag, främst sommartid.
En bra kåtaplats ska helst vara på torra land, en jämn och slät backe, i lä för vädret. Närheten till vatten är viktigt, antingen en kallkälla eller en bäck. Det är alltså flera kriterier som ska uppfyllas för ett riktigt bra boställe. Tillgången till material för att bygga gåetie och andra byggnader har varit mycket viktig. Närheten till skog för ved och doerkh, ris, till gåetie har också varit avgörande. Idag använder vi oss av motoriserade hjälpmedel för att frakta nödvändigt material och kan på det sättet ha en större frihet till att välja lämpliga platser för att sätta upp hus och kåtor.