Renens vandring formar kultur

Vår samiska kultur har, som andra kulturer, ändrats genom tiderna men fortfarande är renen och renskötseln lika betydelsefull.

Tidpunkten för när renskötseln uppkom är okänd, men när bovtse, renen, började utgöra grunden för samisk existens, blev den en viktig del av vårt liv. Vår livsföring och kultur formades kring renen, renskötseln och naturen. Renen är Skandinaviens äldsta hjortdjur. Den har funnits här sedan isen drog sig tillbaka efter den senaste istidens slut och var det viktigaste bytet för de första människorna i de isfria områdena. Renen gör omfattande flyttningar under året, som till största delen styrs av tillgången till föda som varierar med årstiden. Den består av Den består av burhvieh, renlavar, kraesieh, gräs, sjædtoeh, örter och goebperh, svamp.

Renens betesområden är vidstäckta

Renen är ett vanedjur och tar oftast samma väg under sina flyttningar, år efter år, där det är möjligt. Naturliga instinkter som att få sin miesie, kalv, vid samma ställe som tidigare påverkar vandringen. Vid snöfall och hårda vinterstormar söker den skydd i skogarna. Betesområden är ofta vidsträckta och renens vandringar däremellan var etablerade långt innan nationsgränserna uppfördes. Idag påverkas renens rörelsemönster också av oss människor och samhällets ingrepp, som vindkraftsutbyggnader, besöksnäringar och vägbyggen.

En levande näring i hela det sydsamiska området

Renskötsel är en levande näring i hela det sydsamiska området, både på den svenska och norska sidan av landgränsen. Vår livsföring kring renen fortgår även om den har förändrats över tid. Den viktigaste produkten från renen idag är bearkoe, köttet. I renskötarnas hushåll har renköttet alltid haft en ovärderlig betydelse. Under höstmånaderna tas den största mängden kött tillvara för försäljning. Kött till husbehov fryses in och en del konserveras traditionellt genom saltning, torkning och rökning till gejhkiebearkoe, torrkött och soevesbearkoe, rökt kött.