När kalvarna föds börjar året på nytt
De åtta årstidernas folk – den samiska kulturen delar gärna in året i åtta årstider. Det nya året börjar med att kalvarna föds på våren och årstiderna följer renens år.
I maj föds miesieh, renkalvarna, och då startar gïjre, våren. Aaltoeh, vajorna har då sökt sig tillbaka till kalvningslandet, det område där hon själv föddes. Den här tiden är krievvie, renflocken, och speciellt aaltoeh med sina nyfödda miesieh, sårbara för störningar. Det gäller både från människor och djur. Renägarna håller koll på flocken på avstånd för att störa så lite som möjligt och samtidigt passa på faror i naturen som rovdjur.
När renkalvarna fötts kommer de snabbt upp på benen. Den feta renmjölken är den viktigaste födan. Renkalvarna tål snö och oväder men är lätta byten för rovdjur. Aarhtse, örnen finner vägen till kalvningslanden och duvrie, björnen är hungrig när den vaknat och kommer ut ur idet. Till gïjregiesie, försommaren, är nätterna ljusare. Allt eftersom snön smälter växer det också fram grönt gräs, blommor, örter och knoppar på träden som ger gott bete. Miesieh blir större och starkare. Sarvah, sarvarna samlas ofta i mindre flockar och går avskilt.
Sommarens kalvmärkning är årets högtid
Från slutet av juni och in i juli, när myggen kommer, samlas renarna i större flockar och renkalvarna kan då märkas. Giesie, sommaren, med kalvmärkning i fokus är årets högtid. Kalvarna följer vajan och genom att se på hennes märke kan renägaren veta vems kalven är. Varje renägare har sitt eget märke som kalven märks med. Kalvmärkningen samlar hela familjen och barnen deltar i arbetet. Det pågår oftast på natten eller tidigt på morgonen för att det inte ska bli så varmt för renarna som är i gärdet. Då det finns snöfläckar söker sig renflocken gärna dit under varma dagar för att kyla av sig och slippa den värsta insektsplågan.